Ergonomi är ett område som handlar om att anpassa verktyg, möbler, utrymmen och andra element i vardagen till människans anatomiska möjligheter och den miljö där den befinner sig. Syftet med ergonomi är också att förebygga besvär och sjukdomar som orsakas av användning av olämpliga eller felplacerade redskap. Ergonomi i badrummet innebär därför hur de olika utrustningselementen ska placeras och hur de ska placeras för att rätt avstånd ska upprätthållas mellan dem.
Ergonomiska principer i badrummet bestämmer bland annat hur stor den fria ytan ska vara, vilken riktning dörrarna ska öppnas och på vilken höjd sanitetsanordningar och andra utrustningselement ska placeras. Det är värt att följa dessa regler för att bäst anpassa rummet till behoven hos personer med olika höjd, ålder, kön eller hälsotillstånd. Som ett resultat skapar vi ett riktigt funktionellt badrum där de olika sanitetsanordningarna är placerade med en uppdelning i specifika zoner.
Skapandet av ett badrumsprojekt, som man verkligen kan använda bekvämt, är det bäst att börja med att dela upp rummet i cirka fyra zoner. Vid deras bestämning bör man komma ihåg att ta hänsyn till de inredningselement som vi inte kan eller inte planerar att ändra, såsom vatten- och avloppsrör, dörrar och eventuella fönster samt elektriska uttag.
Därefter bör man dela upp badrummet i en torr del och en våt del. I den första finns det en sanitär zon med toalett och nödvändiga tillbehör, samt en förvaringszon. Den våta delen består i sin tur av en handfat och utrymme runt den, och i vissa allmänna badrum finns det också en badzon med dusch eller badkar.
Naturligtvis behöver denna uppdelning inte vara tydligt markerad på planen eller i det redan inredda rummet. Ibland används olika typer av avskiljare eller andra mer symboliska sätt att separera dem. Det bästa är dock att lämna en fri yta mellan dem som tillåter fri rörlighet.
För att säkerställa optimal tillgänglighet till varje zon är det värt att placera dem på ett specifikt sätt. Den sanitära delen bör vara så nära ingången som möjligt. På så sätt behöver personen som vill använda toaletten inte gå för långt. Samtidigt bör man följa principen att toalettskålen inte är det första elementet i badrummet som vi ser när vi öppnar dörren. Man måste också komma ihåg att öppna dörren på rätt sätt - alltid utåt.
Designen av ett ergonomiskt badrum måste också ta hänsyn till höjden på monteringen av sanitetsanordningar. Det anses att det optimala avståndet från golvet till toalettstolens och bidéns lock är cirka 40-45 cm. Den övre kanten på handfatet bör vara på en höjd av cirka 80-85 cm. Toalettpappersbehållaren bör placeras 70-75 cm över golvet.
Naturligtvis bör dessa värden justeras när man designar ett badrum för personer med funktionsnedsättning eller barn.
När det gäller badrum i offentliga byggnader bestäms placeringen av sanitetsanordningar främst av förordningen från Ministeriet för infrastruktur från den 12 april 2002 om tekniska krav som byggnader och deras placering bör uppfylla.
Det som påverkar placeringen av sanitetsanläggningar i en offentlig toalett är normer som gäller för uppdelning av rummet. Samtidigt måste deras placering anpassas till de viktigaste installationerna, t.ex. vatten- och avloppsrör. Även i ett litet badrum är det nödvändigt att dela upp utrymmet i två delar. Enligt bestämmelserna går man direkt från kommunikationskorridoren in i förhallen. De enda sanitetsanläggningarna som kan finnas där är handfat med nödvändiga tillbehör (handtorkar, handduksbehållare, dispenser). Här kan det också finnas eluttag. Förhallen måste vara åtskild från resten av badrummet med hela väggar som sträcker sig upp till taket, precis som mellan dam- och herrtoaletten.
Om det finns mer än en toalett i badrummet bör de finnas i speciella kabiner. Dörrarna som leder till dem måste öppnas utåt och ha en bredd på minst 80 cm (eller 90 cm för en kabin för personer med funktionsnedsättning); deras övre kant bör vara 200 cm över golvet. Undantaget är toaletter för barn på förskolor och skolor, där den minsta höjden på dörrarna är 150 cm. Mellan golvet och den nedre kanten på dörrarna måste det finnas en öppning på ca 15 cm. Minsta längd på kabinen är 110 cm och bredden är 100 cm.
De angivna värdena måste följas oavsett storleken på rummet. Avståndet mellan olika apparater i ett litet badrum måste vara detsamma som i ett mer rymligt utrymme. Därför måste man ta hänsyn till detta när man skapar en design för badrummet och se till att rummet där toaletten ska inredas faktiskt tillåter det. Om det inte uppfyller de nödvändiga normerna kan det nämligen inte godkännas vid en kontroll.
Det exakta placeringen av sanitetsutrustning och avståndet mellan dem är inte alltid tydligt definierat i föreskrifterna. Under årens lopp har det dock utvecklats många rekommendationer baserade på erfarenheterna från arkitekter som designar utrymmen i offentliga byggnader. I praktiken kan det dock bero på byggnadens typ, målgrupp (sanitetsutrustningen och armaturen kommer att placeras annorlunda i ett badrum för vuxna, barn eller personer med funktionsnedsättning) och frågor som placeringen av vatten- och avloppsrör.
Vid utformningen av ett badrum måste man ta hänsyn till vilka standardavstånd som bör finnas mellan olika utrustning, samt hur mycket utrymme som behövs framför sanitetsanordningar för att kunna använda dem bekvämt och röra sig fritt mellan olika sanitetsanordningar. Hur ser det ut för specifika anordningar?
Höjden på handfatet beror främst på den avsedda användargruppen. För standardutrustning i ett toalett för vuxna rekommenderas en höjd på cirka 85 cm.
Det är också viktigt att lämna tillräckligt med utrymme framför handfatet för att ge användarna fri rörlighet och möjlighet att förflytta sig. Det anses att det bör finnas en fri yta på cirka 100x70 cm.
Genom att placera två handfat bredvid varandra måste man komma ihåg att avståndet mellan dem bör vara minst 30 cm. Detta gäller inte bara upphängda eller fristående enheter; för modeller som är monterade på bänkskivan eller infällda måste även handfatets kant hänga över bänkskivan i det nämnda avståndet från en annan enhet som är installerad på samma bänkskiva. Å andra sidan, när man placerar en toalett bredvid handfatet, bör man hålla ett avstånd på minst 20 cm. Naturligtvis finns det undantag från denna regel, som till exempel kompletter där man placerar handfatet över toaletten på ett sådant sätt att vattnet från det rinner direkt till cisternen.
Väldigt viktigt för användarkomforten är också bredden på handfatet och avståndet från dess kant till väggen. Det anses att det bör vara minst 30 cm. Naturligtvis bör man öka det om man planerar att montera en fristående kran. Om man däremot vill spara så mycket plats som möjligt, är en väggmonterad handfatkran ett mycket bättre alternativ.
Rätt höjd på toalettskålen är av stor betydelse för dess användarkomfort. Man måste komma ihåg att toalettens höjd inte får vara för hög. Måtten som anges i föreskrifterna utgör en kompromiss mellan det som är mest fördelaktigt ur fysiologisk synvinkel och bekvämligheter för personer som kan ha problem med att stå upp eller sitta ner. Det anses att den övre kanten av toalettskålen bör vara på en höjd av cirka 40-45 cm för vuxenbadrum. Detta värde kommer att vara cirka 8 m högre för en WC-skål i ett handikapptoalett.
Det fria utrymmet som möjliggör bekväm användning av WC-skålen och rörelse bör ha en längd på minst 60-80 cm och en bredd på 80 cm. Detta gäller både för en toalettskål som är placerad i en avskild kabin och i ett öppet utrymme i badrummet.
Minsta avståndet mellan baksidan av WC-skålen och väggen måste vara 20 cm. Mellanrummen mellan den och andra apparater bör ha en bredd på:
Urinalen är vanligtvis en mindre enhet än till exempel en toalettstol eller bidé. Även utrymmet framför urinalen behöver inte vara så stort. En yta på cirka 70x50 cm är tillräcklig. Platsen för urinalen bör vara så att avståndet till andra apparater är cirka 20 cm, oavsett deras typ.
Höjden för montering av handtorkar beror också på målgruppen för det aktuella hygiensrummet. En genomsnittlig höjd är dock cirka 110 cm från dess nedre kant till golvet. För handikapptoaletter bör höjden på handtorken inte överstiga 95-100 cm, likaså i barnbadrum. I badrum utan anpassningar för personer med funktionsnedsättning kan de placeras något högre - 115-120 cm över golvnivån.
Samma mått gäller för pappersdispensrar och tvåldispensrar. Placeringen av den senare beror också på höjden på handfatet. Behållare för tvål eller desinfektionsvätska bör placeras cirka 20 cm ovanför dess övre kant.
För att bestämma på vilken höjd toalettpappershållaren ska placeras spelar det ingen roll vilken typ det är. Oavsett om det är en behållare eller en krok som man hänger en vanlig rulle på, bör den placeras på en höjd av cirka 80-90 cm från golvet.
Till skillnad från höjden på toalettpappret finns det inga specifika regler för vilken sida det ska hängas på. Vanligtvis monteras behållarna på höger sida för att underlätta för högerhänta personer att dra ut papperet; det är dock inte nödvändigt och påverkar inte toalettens funktionalitet.
Skötbord för spädbarn finns nu i de flesta allmänna toaletter. Det händer också att de monteras i ett separat rum för förälder och barn. Höjden på skötbordet påverkar direkt förälderns bekvämlighet och barnets säkerhet.
En optimal höjd för skötbordet är cirka 90 cm från golvet. Det är också bra att placera ytterligare element i dess närhet, som till exempel en krok för väskan eller en behållare för engångs servetter.
När du bestämmer hur utrymmet i toaletten ska användas, måste du alltid ta hänsyn till vem som kommer att använda den. När du designar ett badrum för barn eller personer med funktionsnedsättning, måste du se till att höjden på sanitetsanordningarna och avståndet mellan dem anpassas till deras speciella behov.
När det gäller badrum för äldre personer bör du följa liknande principer som för de mest krävande utrymmena för personer med funktionsnedsättning. Äldre personer har ofta problem med att röra sig, och närvaron av lösningar som handtag eller en toalettstol som är lite högre monterad kommer att vara till stor hjälp för dem.
Vid badrum för barn i skolor, förskolor eller andra liknande platser måste höjden på monteringen av olika sanitetsanordningar anpassas till användarnas höjd. Naturligtvis beaktas genomsnittliga värden för en viss åldersgrupp. Ju äldre barnen är, desto högre bör olika utrustning placeras. Till exempel bör en toalett för förskolebarn monteras på en höjd av cirka 35 cm; om tonåringar främst använder badrummet, bör toalettens kant vara cirka 40 cm från golvet. Optimal höjd för handfat för sexåringar är cirka 55 cm, och för ungdomar i åldern 12-15 år - cirka 85 cm, liknande som i badrum för vuxna.
Planering av placeringen av sanitetsanordningar för personer med funktionsnedsättning börjar med ingångsdörrarna till badrummet. De bör vara cirka 90 cm breda för att det ska vara lätt att köra igenom med en rullstol. Samtidigt är det inte önskvärt med för stor bredd; det leder till en tyngre dörr, vilket kan göra det svårt att öppna och stänga den.
Enskilda element i badrum som är anpassade för personer med funktionsnedsättning bör placeras på en annan höjd än enheterna i standardtoaletter. Toalettstolen bör placeras lite högre för att underlätta överföring från rullstolen och vice versa; det rekommenderas att avståndet från den övre kanten till golvet är cirka 45-47 cm. Det omvända gäller höjden där handfatet för personer med funktionsnedsättning bör monteras för att kunna användas fritt - det rekommenderade avståndet från golvet är cirka 70-80 cm.
Man får inte heller glömma avståndet mellan olika utrustning. I mitten av toaletten måste det finnas tillräckligt med utrymme för att kunna manövrera rullstolen fritt. De minimala dimensionerna är 150x150 cm; det bör dock inte vara för stort - trots vad det verkar, kan det försvåra förflyttning mellan zoner och öka risken för olyckor. Samtidigt bör avståndet mellan toalettstolen och handfatet eller andra sanitetsenheter vara minst 95 cm.
Att designa ett ergonomiskt och följa gällande lagar och förordningar för ett offentligt toalettutrymme kan vara en riktig utmaning. Det är särskilt svårt när man anpassar ett befintligt utrymme, till exempel i en historisk byggnad.
En stor fördel i denna situation är att inreda toaletten med utrustning och tillbehör som är designade och tillverkade för att uppfylla alla aktuella normer. Samtidigt är vi på Faneco väl medvetna om att noggrant följa lagar och förordningar inte är tillräckligt för att toaletten ska vara riktigt bekväm och användarvänlig. Därför tar vi hänsyn till en rad goda praxis när vi skapar vår utrustning, som erfarna inredningsarkitekter följer. Det innebär att när du väljer Fanecos sanitetsutrustning behöver du inte bara oroa dig för resultatet av nödvändiga kontroller, utan också för användarnas nöjdhet och säkerhet i toaletten.
Polski
English
Český
Deutsch
Español
Français
Italiano
Український
Română